Cristal Andino grundades i Lund, våren 1986, bland annat som ett resultat av den utveckling som många Syd-amerikanska länder stod inför. Cristal Andinos stora sociala engagemang och det faktum att medlemmarna har rötter i många olika länder gör musiken och dess sound unikt. Den kan beskrivas som en blandning mellan latin- och afro-amerikansk musik, med tydliga influenser av pop, rock, jazz och bossa-nova. Bandet sjunger på spanska, svenska och engelska. Cristal Andino har spelat mer än 30 år på olika musikscenen för en stor och varierad publik, bl. a. i Sverige, Danmark, Chile, Uruguay, Tyskland, Kuba och Spanien.
Cristal Andino är, i många avseenden, en unik musikgrupp som är känd för sin förmåga att engagera sin publik oavsett om det är i skolan, på sjukhus, på industrier, i stora konsertsalar eller på gator och torg. Konserterna ger inte endast en musikalisk upplevelse; Cristal Andino väcker, med sitt stora sociala engagemang, även viktiga frågor hos sina åskådare.
Bandet erhöll Kulturpriset i Lund 1998.
Bandet har bl.a. spelat på:
- Festival Latino i Malmö, 2019 & 2017
- Poeten på Hörnet i Malmö, 2019
- Mejeriet i Lund, 2017 & 2015
- Malmöfestivalen flertal gånger (vid sju tillfällen)
- Festival för ”solideritet mellan folken” i Badalona, Spanien, 2001
- Festival för ”rättvisa och mot straffrihet” i Badalona, Spanien, 2000
- ”Jubileum 2000” i Köln, Tyskland, 2000
- Flertal konserter i Havanna, Kuba, 1999
- Semana de la Cerveza i Paysandú, Uruguay, 1998
- Teater Cariola de Santiago och el Altillo del Cantor i Valparaíso, Chile, 1998
- Flera universitet och platser i Santiago, för att hylla Victor Jara, Chile, 1991
Nedan följer Cristal Andinos historia mer i detalj:
Cristal Andino bildades i Lund 1986. Strävan var att berätta för världen om de grymheter som hände i Chile efter den 11 september 1973. De som bildade gruppen var ungdomar till exilchilenare som tvingats lämna landet p.g.a. militärkuppen som störtade den demokratiskt valda regeringen med presidenten Salvador Allende. Bandets unga medlemmar befann sig i ett nytt land med ett nytt språk bärandes på krossade drömmar, starkt präglade av den våldsamma latinamerikanska tragedin de nyligen upplevt. Musiken blev deras viktigaste verktyg och genom den, kunde de kommunicera med det nya landet. Cristal Andinos strävan blev att bidra med en “liten smula” till en växande våg av internationell solidaritet med drabbade runt om i världen som förtrycks av det rådande ekonomiska systemet och nyliberalismen som försöker etablera sig över hela planeten.
Bandets musikaliska repertoar bestod vid denna tid av stora latinamerikanska artister bl.a. Violeta Parra, Víctor Jara, Atahualpa Yupanqui, Mercedes Sosa och Silvio Rodríguez. Cristal Andino förändrades med åren, och det innebar inte endast en utveckling av individerna i gruppen utan även av den musikaliska stilen. Härifrån komponerades både musik och text av Galo Espinoza. Gruppen följer utvecklingen i världen och i kombination med många års erfarenhet av aktivt arbete mot orättvisorna är detta något som spetsar Galo Espinozas texter och Cristal Andinos budskap ytterligare.
År 1987 påbörjade bandet en ny aktivitet tillsammans med Studentprästernas kör ledda av Andres Gustavsson. Tillsammans arbetade de med bondemässan från El Salvador och Nicaragua och framförde flertal konserter i Skåne och Danmark. Detta leder till kontakt med andra körer som till exempel från Göteborg, Örebro och Skåne. Så småningom, kunde Domkyrkan i Lund, kyrkor i Danmark och Skåne uppleva sång från Nicaragua och El Salvador. Det är under denna period som den första egen komponerade låt skapas.
År 1988 var Cristal Andino en självklar deltagare på evenemang som olika kulturella, politiska och solidaritetsorganisationer anordnade. De drog stor publik och uppträdde flertalet gånger i städer såsom Malmö, Lund, Göteborg, Sundsvall, Arboga, Stockholm, Örebro, Västerås och Köpenhamn.
1990 deltog bandet på tillställningar som anordnades av Landsorganisationen i Sverige bl.a. på deras nationella kongress i Stockholm. Samma år skapades flera egna sånger, skrivna och tonsatta av Galo Espinoza Peña, och idén kring att spela in ett eget album tar form.
År 1991 får Cristal Andino veta att det ska hållas en stor hyllning i Chile tillägnad till Victor Jaras liv och verk. Jara blev mördad av den brutala diktaturen ledd av Pinochet. Platsen där hyllningen ska hållas är på ”Estadio Chile” som idag heter ”Estadio Victor Jara”. Denna plats användes som fängelse under de första månaderna efter militärkuppens början 1973 och där många politiska motståndare förintades, även Victor Jara. Bandet finansierade sin resa till Chile och deltog i den första hyllningen till sångaren och teaterregissören Victor Jara. Namnet på tillställningen blev ”Ögonblicket kommer att spira” där tusentals artister och kulturmänniskor deltog. Cristal Andino fick stor uppmärksamhet från media och höll konserter på olika ställen. En av dem som bjöd in Cristal Andino att spela under det året var René Largo Farías, som blev strax efter mördad under märkliga omständigheter när Chile åter blivit en ”demokrati”.
Väl åter i Sverige bestämde sig bandet för att spela in sin första skiva (kassett) med nio egna sånger. Namnet på albumet blev ”Audacia y entrega” (Djärvhet och tillgivenhet). Efter att ha turnerat internationellt med egna låtar blev bandet mer känt och deltog på större scener och inför en bredare publik. I Östersund deltog bandet på Landsorganisationen i Sverige internationella konferens.
Om sångerna på albumet, ”Audacia y entrega” (Djärvhet och tillgivenhet):
- Quiero (Jag vill): Handlar om drömmen som följer vår existens, önskan att vår jord ska vara en plats där fred och harmoni råder.
- El niño y el mundo (Barnet och världen): Relationen mellan människan och naturen, denna ständiga utveckling och rörelse
- Vamos hermano (Kom min bror): Dedicerad till Manuel Guerrero, José Manuel Parada och Santiago Natino som blev brutalt mördade under Pinochets diktatur.
- Canto, Camino, Víctor (Sång, Väg, Victor): Given som en hyllning till minnet och livet av den betydande sångare och teaterregissör, Victor Jara.
- Paz, quiero paz (Fred, jag vill ha fred): Strävan efter den verkliga freden och emot spridningen av kärnvapen
- La Barca (Flotten): Frågor och förslag på hur vi kan rädda mänskligheten
- Audacia y Entrega (Djärvhet och tillgivenhet): Till universitetsstudenten Arnoldo Briceños, som blev mördad i León (Nicaragua), 1979, under Somozas diktatur.
- Regálame la flor en vida (Ge mig blomman i livet): I minnet av Tatiana Fariña, mördad av Pinochets diktatur i 1985.
- No a la impunidad (Nej till straffrihet): Ett rop på att aldrig låta något brott som begicks under någon latinamerikansk diktatur förbli ostraffat, förlåtet eller glömt!
Under 1991-1995 utförde bandet många sociokulturella och musikaliska arbete. De deltog på Malmöfestivalen och Kulturnatten i Lund som är stora musikaliska tillställningar i södra Sverige. De var även med vid skapandet av andra stora evenemang, varav en av de större var ”Mångkulturella Lund”.
Med ett ännu mer etablerat namn, lockar bandet till sig nya medlemmar vilket bidrar till en mer mångfacetterad konstellation.
År 1996 började bandet spela in sitt andra album ”Claridad” (Klarhet). Ett album med 11 egna låtar, text och musik av Galo Espinoza Peña. På albumet återkommer några sånger från ”Audacia y entrega” (Djärvhet och tillgivenhet) då dessa var mycket aktuella för den tiden. Året spenderades främst vid skapandet av albumet vilket innebar färre framträdanden.
Albumet släpptes 1997, i samband med en konsert på Kulturhuset Mejeriet i Lund. Den fick mycket positiv kritik av musik- och kulturkritiker bl.a. av Alexander Agrell från Sydsvenskan. Detta ledde till att Cristal Andino tog ytterligare nya steg och blev inbjudna till internationella scener samt turnéer.
Om sångerna på albumet “Claridad” (Klarhet):
- Paz, quiero paz (Fred, jag vill ha fred): Från tidigare albumet, pga. det aktuella och nödvändiga budskapet om sökandet efter fred.
- Espartana de mi siglo (Spartan av mitt århundrade): Dedikerade till det kubanska folkets spartana handlingar och antiimperialistiska kamp.
- La Barca (Flotten): Från albumet ”Audacia y Entrega”, frågor och förslag på hur vi kan rädda mänskligheten.
- Flor de la Higuera (Fikonträdets blomma): En instrumentell komposition som hyllar Che Guevaras liv och kamp i Bolivia.
- Constructor de esperanza (Hoppets skapare): Till minnet av Exequiel Espinozas liv och kamp, Galo Espinozas far.
- Caminar de amor (Kärlekens gång): Belyser hur det kubanska folket med sin Martianska övertygelse har kämpat och besegrat den imperialistiska tyranni.
- La humanidad deja huellas (Mänskligheten lämnar spår): Tanken om hur allt är sammanlänkat, hur varje historia är en del av andra historier och tider.
- Claridad (Klarhet): Handlar om den absoluta övertygelsen att förståelse över vad som sker runt oss, behöver analyseras i varje ögonblick och plats, utan att avvika från sanningen.
- Miel de amor (Kärlekshonung): Relationen samt passionen mellan två som älskar och åtrår varandra.
- Gracias por tú amor (Tack för din kärlek): Upplyser den eviga tacksamheten till dem som älskar oss, hela oss, med våra svagheter och styrkor.
- Vamos hermano (Kom min bror): Från albumet “Audacia y entrega”, dedicerad till Manuel Guerrero, José Manuel Parada och Santiago Natino som blev brutalt mördade under Pinochets diktatur.
Flera framstående musiker deltog vid inspelningen av albumet “Claridad” vilket bidrog till ett kvalitativt framsteg gällande Cristal Andinos sound. Med majoriteten av de som deltog under inspelningen hölls konserter i Sverige, Chile och Uruguay. I Sverige spelade bandet bl.a. på ”Blåa Stället” i Göteborg, där Sven Wolter läste på svenska låten Vamos Hermano. I Chile, hölls de olika koncerter i Santiago och Valparaíso. I Uruguay uppträdde bandet i Montevideo och Paysandú (Semana de la Cerveza). De intervjuades av media och deltog i ett tv-program som hette ”de igual a igual” i Uruguays huvudstad.
I södra Sverige besökte bandet de flesta grund- och gymnasieskolor samt universiteten genom ett sociokulturellt program som kallades ”Djupa rötter och stora vingar”. Bandet erhöll i december 1998, Lunds kommuns Kulturpris.
I slutet på juli, 1999, genomförde bandet en turné i Havanna, Kuba. Turnén var ett samarbete mellan UNEAC, Kulturministeriet, musikgruppen Manguaré och Cristal Andino.
Bandet fortsatt att turnera nationellt i Sverige. I mars 2000 deltog bandet på en tillställning som kom att kallas ”För demokrati och mot straffrihet” i Badalona, Spanien. Ett flertal artister deltog, bl.a. Mercedes Sosa, Ana Belén, León Geco och Inti-Illimani. Tillställningen hölls på ”El Pabellón Olímpico de Badalona” med en publik av 25.000–30.000 personer.
I juli 2000 reste en del av bandet från Malmö till Luleå för att delta i kulturtåget som ABF hade anordnat på en nationell nivå. I Luleå deltog endast tre av bandmedlemmarna då de andra var på väg till Jubilee 2000 (Erlassjahr 2000) i Köln, Tyskland. Också kallades ”Colognes kedja”, evenemanget organiserades av kulturarbetare och artister över hela Europa, med syfte att I-länderna skulle avskriva U-ländernas utlandsskuld, samtidigt som G8-mötet ägde rum i samma stad. Stora artister och personligheter som deltog och visade sig engagerade i den frågan var bl.a. Bono från U2, Youssou N´Dour, Quincy Jones, Willie Colón, Muhammad Ali. Cristal Andino spelade på två scener, varav den ena var huvudscenen där publiken uppskattades till runt 75.000 personer, den största publikmässigt evenemang som bandet har uppträtts hittills.
Cristal Andino musik blev så väl mottagen att två låtar inkluderades i albumet som representerade evenemanget (Break the Chain , Weltmusik für Schuldenerlass)
År 2000 började bandet spela in en singel med låtarna ”Levántate” (Res dig) och ”No a la impunidad (Nej till straffrihet). Detta arbete genomfördes tillsammans med musikern och producenten Lars ”Lasse” Beijbom.
Under 2001 genomförde Cristal Andino flertalet konserter i Sverige, den mer framstående var på Folkets Hus, som firade 100 år, i Lund. I september släpptes singeln ”Levántate” (Res dig) medföljda av den store gitarristen Janne Schaffer.
Om sångerna på albumet “Levántate” (Res dig):
- No a la impunidad (Nej till straffrihet): Från albumet ”Audacia y Entrega”, om ett rop på att aldrig låta något brott som begicks under någon latinamerikansk diktatur förbli ostraffat, förlåtet eller glömt!
- Levántate (Res dig): Ett rop på att inte ge upp, för att fortsätta anstränga sig för att bygga ett mer rättvist och mänskligt samhälle.
I november 2001, reser bandet på nytt till Badalona (Spanien), och deltar i ett evenemang för solidariteten mellan folken som hölls på El Pabellón Olímpico de Badalona.
Under 2002 uppträder bandet b.la. på Malmöfestivalen och Kulturnatten i Lund. I slutet på året bestämmer sig bandet för att ta en paus, och under perioden 2002-2013 deltar runt 3-5 bandmedlemmar enbart på en del sociokulturella tillställningar, främst i södra Sverige.
I december 2013 går bandets störste stöttepelare och den som mest älskade Cristal Andino bort. José ”Pepe” Nazar Riquelme. Han följde bandet under alla år och sporrade till att fortsätta skapa och vara kreativa. Han följde med på turnéer och organiserade även kulturträffar och konserter för att ekonomiskt kunna finansiera den första turnén i Chile, och en stor konsert för att lansera albumet ”Claridad”.
För att hedra hans enorma stöd och vänskap, bestämde sig bandet för att göra ”den fjärde” såsom Pepe uttryckte det. Det fjärde albumet släpptes den 20 maj 2015. Albumet lanserades med en konsert på Kulturmejeriet i Lund och kallades ”Vivan!” (Länge Leve!). I och med lanseringen av det fjärde albumet, återvände Cristal Andino till scenerna med sin breda bandkonstellation. Albumet gjordes i samarbete med Lars ”Lasse” Beijbom, med text och musik av Galo Espinoza Peña. Låtarna är en hyllning till de människor som har bidragit till att vår planet är lite vackrare. I det nya albumet finns sånger med originell karaktär som ”Carnaval de esperanza/Hoppets karneval” som är skrivet på 18 olika språk. Det blev också första gången som verk komponerades i andra språk såsom engelska och svenska.
Om sångerna på albumet “Vivan” (Länge Leve!)
- Carnaval de esperanza (Hoppets karneval): En hyllning till den mänskliga mångfalden.
- Där kärleken vinner: Handlar om livets konversationer .
- Sigue vivo el comandante (Han lever fortfarande, befälhavaren): I minnet av Hugo Chávez Fría, befälhavare över den mänskliga värdigheten.
- Venezuela Solidaridad (Venezuela Solidaritet): Ett rop på solidaritet med det bolivianska folket i Venezuela, gentemot den imperialistiska aggressionen.
- Viva el Pepe compañero (Viva “El Pepe” vår följeslagare): Dedikerad till vår store Följeslagare, vägvisare och vän, José “Pepe” Nazar Riquelme.
- Madre Camino (Moder väg): Dedikerad till Julieta Peña Nieto, mor till sångaren Galo Espinoza Peña.
- Buscando el amor (Sökandet efter kärlek): Det outtröttliga sökandet efter kärlek som alla vi strävar efter, och som ofta är skapelser som vi smider under vår gång på jorden.
- För en mänskligare värld: Sång på svenska som berör aktuella sociala frågor, ställda på sin spets av ekonomiska kriser och imperialistiska krig.
- Misunderstanding (Missförstånd): Kritik mot förespråkare av “slutet av historia”. De envisa händelser har redan avslöjat hur fel Fukuyama och hans efterföljare hade.
- Equipaje de amor (Kärleksbagage): Hyllning till Ernesto Guevara de la Serna, mer känd som “El Che”. Hans gåva, kamp och klara visionära synsätt som föddes ur en djup och stark kärlek till mänskligheten.
- En kärlekssaga: Skrivet på svenska till närvaron och avsaknaden av passion och kärlek.
- Reflexiones (Reflektioner): Analys, frågor, reflektioner om hur vi vill at vår värld och våra samhällen skall vara.
- Vivan (Lev): En hyllning och beundran av dem som ger det bästa av sig själva för att bygga ett liv av lycka för alla, utan exklusion.
Albumet fick fin kritik och konserten var en framgång.
Kort därefter, valde Lunds kommun Cristal Andino som ett av banden/artisterna som skulle uppträda när Kulturnatten i Lund firade 30 år. En annan artist som också medverkade var Måns Zelmerlöw, som tidigare det året hade vunnit Eurovision Song Contest.
I oktober 2016 släppte bandet en singel vid namn “Anda” (Kom) som innehåller två sånger. Singeln blev ett samarbete med Lars ”Lasse” Beijbom, text och musik av Galo Espinoza Peña, och gjordes som en hyllning till det Nicaraguanska folkets historia och kamp. Singeln lanserades med en spelning på Kulturmejeriet i Lund och spelades även på flera radiostationer i Nicaragua.
Om sångerna på singeln “Anda” (Kom):
- Anda (Kom): En uppmaning till artister och musiker att aldrig sluta sjunga för kärleken till mänskligheten
- Que viva mi Nicaragua (Leve mitt Nicaragua): En hyllning till det Nicaraguanska folkets historia, kamp och liv, som personifierats genom Sandinos och Fonsecas kamp, projicerad och multiplicerad genom den glada, oövervinneliga ungdomen.
Den 21 maj 2017, släpptes ytterligare ett album till. Det blev bandets sjätte musikaliska arbete som release med en konsert på Kulturmejeriet i Lund. Albumet ”Sigo cantándole al amor” (Jag fortsätter sjunga till kärleken) innehåller 14 låtar med två sånger på engelska, en på svenska, övriga på spanska. Albumet blev ett samarbete med Cristal Andino samt ett flertal artister från Latinamerika, Sverige och Australien.
Om sångerna på albumet ”Sigo cantándole al amor” (Jag fortsätter sjunga till kärleken):
- Sigo cantándole al amor (Jag fortsätter sjunga till kärleken): Handlar om att aldrig ge upp, att vara uthållig och fortsätta bygga hopp.
- La mañana (Morgonen): En hyllning till Oscar López kamp, liv och verk.
- Dos primaveras de mañana (Två vårmorgnar): Handlar om bilden av en mor med sin dotter som cyklar genom Lunds gamla små gränder.
- Por el camino del amor (På kärlekens väg): Dedikerad till Ondina Mazier, en ung Nicaraguansk kämpe med fast övertygelse och integritet.
- Fidel vencedor eterno (Fidel, evige segrare): Handlar om Fidel, hans sträva för folkets befrielse och självständighet.
- Lyssna: En sång på svenska som uppmanar mänskligheten och dess empati att känna andras smärta som sin egen
- Berta Cáceres Flor: En miljö kämpare från Honduras. Hon dödades av mördare anlitade av transnationella imperialister som exploaterade naturresurser.
- Un ángel en mi viaje (En ängel på min väg): Handlar om “uppenbarelsen” av en ung kvinna som passerade sångarens väg när han reste från Lund till Köpenhamns flygplats med tåg.
- Amor que libera (Kärlek som frigör): I minnet av “Toto”, Carlos Verceci, och “Nenucha”, Lidia de los Reyes. Äkta makar från Uruguay som genom sitt sätt att vara, sin kärlek och givmildhet visar oss Bolívar och Artigas i praktiken.
- Mother Earth’s telling us (Moder Jord säger oss): Tar frågor från en artikel om miljön och dess utmaningar, som inspirerades av en artikel skriven av Lena Wallin.
- Serenata inconclusa (Oavslutad serenad): En sång om sökandet efter den älskade.
- Fiesta de poetas (Poeternas fest): En sång om hur det skulle vara om alla poeter i hela världen samlades på en gemensam fest.
- The dream of the dream (Drömmens dröm): Denna sång kom till efter en konversation med Jaime Nazar och hans livskamrat Rosamaría i Italien.
- Más amor para vivir (Mer kärlek för att leva): Handlar om kärlekens kraft. Kärleken är svaret till den kraft och förståelse som behövs för att vända mänskligheten mot ett mer rättvist och värdigt samhälle för alla människor.
I nuläget arbetar bandet med att spela in ett sjunde album som kommer att kallas ”Ama” (Älska)